Kos
Att kosa sig, att något är kosligt är ett väldigt allsidigt och bra norskt ord. Det borde finnas i svenskan!
Just nu sitter jag hemma och koser mig. Är alldeles själv, det enda förutom jag som hörs är Duffy och hennes album, det är riktigt skön musik som jag nästan har glömt bort. Kanske finns någon lite djupare bakomliggande anledning då jag lyssnade på denna musik i somras under en lite tyngre period. Men nu tycker jag att det är soft att lyssna på igen så det känns bra. Sitter och dricker chai-te och äter upp sista biten av min kladdkaka med mintkrokant. Den har gått åt som smör i solsken. Om Daniel (eller spånis eller spånkis som han också kan kallas), kommer ihåg att köpa ny marabou mintkrokant och ta med hit i helgen har jag lovat en ny kaka. Då borde jag tänka på att bjuda bort merparten, både med tanke på solidaritet och vikt. För vikten börjar vara dags att tänka på nu. Men som alltid, skjuter man upp det till en annan dag.
Ni kanske har förstått att jag är hemma och sjuk idag också, liksom igår. Igår låg jag bara inne hela dagen och orkade inte göra något annat. Jag sov till kl 12 och det gjorde jag likaså idag. Dock var jag duktig idag och for till kiwi och handlade det första jag gjorde. Det var snöstorm ute och kallt så när jag kom tillbaka bestämde jag mig att göra lite varm choklad till mitt nyinköpta bröd och ha en mysig fikastund med mig själv. Och för en gångs skull tänkte jag skippa att värma min mjölk med hjälp av mikrovågor och istället koka upp i en kastrull. Dum som jag är orkar jag aldrig vara kvar i köket och passa mina grejer så jag går iväg och självklart bränner jag mjölken fast i botten. Jag försökte trotsa det och dricka mjölken ändå utblandad med oboy men det smakade inget vidare. Så det vara bara att hälla bort mjölken och göra ny, i mikron denna gång.
Efter att ha spist lite norsk lunch á la brödskivor och varm mikrad oboy plus efterätt med lite kladdkaka och chai-te känner jag mig rätt nöjd. Det är skönt att bara vara hemma och känna lugnet. Dock känns det surt att gå miste om nästan en hel norsk tusenlapp och inte få någon ersättning alls. När man gick i skolan sved det inte lika mycket att vara hemma en dag eftersom man visste att man ändå skulle få sina pengar som vanligt. Idag när man som arbetande och inte studerande går man miste om en summar som i princip motsvarar ett studiebidrag när man är hemma. Rätt sjukt stor skillnad. Fattar inte att man klarade sig på det förut. Nog för att man har hyra och mat att betala nuförtiden.
Nu ska jag sluta tänka på alla vuxna ting och bara kosa ned mig i soffan med en filt, en till kopp chai-te och min nyaste bok, "En plats i solen" av Liza Marklunds (Piratförlaget). Visst känner ni livsnjutaren inom mig?
