Fröken Lind

Eller inte, skulle man kunna säga. Fast idag har jag faktiskt jobbat ännu en dag på Konditori Halvorssen som det heter. Jobbade där första gången fredag förra veckan, möttes av bara thailändska kvinnor som jobbade där och chefen "storbagarn" Georg. Thaikvinnorna visade mig vägen till omklädningsrummet och mina tjusiga arbetskläder. Mina arbetskläder bestod av en vit långärmad t-shirt och en marinblå "långklänning" med smala axelband. Mitt hår hade jag satt upp på morgonen i två flätor på huvudet á la old style så man kan säga att jag såg ut som en fröken gammeldags.

Jag behövde dock inte känna mig speciellt utstickande med min gammeldags stil då konditoriet har funnits väldigt länge och miljön går i en äldre stil, trots att stället är renoverades i somras. Många som kommer in (bara typ pensionärer och 50+) häpnar över förändringen som skett där inne sen i somras och jag bara ler och nickar. Några som också bara ler och nickar är thai-kvinnorna jag jobbar med, lite skämt åsido, men de förstår inte mycket vad jag säger och ler mest. Först har de kommit hit till Norden för att frysa och lära sig norska, vilket inte är det lättaste, sen ska de förstå sig på mig, som pratar svenska, vilket verkar vara ett ännu svårare språk.

Första dagen på Konditori Halvorsen flöt på rätt trögt, utan flytande norska eller thai från min sida. Trots att jag försökte lägga in lite norska ord, norsk klang och använda ett överdrivet kroppspråk hade de ändå svårt att förstå mig. Dessutom hade jag svårt att förstå dem när de snackade thai. Allt detta resulterade, kanske förståeligt, i en ganska knagglig kommunikation. Vi kunde växla lite ord med varandra, försöka kommunicera om det viktigaste, men att konversera med varandra verkade inte finnas med på papperet för arbetsuppgifterna på konditoriet.

Lite prat och lite att göra ledde i sin tur till göralöshet, tråkighet och att tiden gick långsamt. Jag funderade vad det var för arbetsplats jag hade gett mig in på och som jag skulle jobba på, även dagen därpå. Beslutade mig ändå för at ge det en andra chans, på lördagen skulle det trots allt jobba "andre jänter" och vara nytt folk plus mer gäster. På lördagen kom jag dit stressad, otaggad och blev bemött av trevliga unga norska tjejer. De vände totalt min inställning om stället som dött då de flesta var i min ålder och riktigt schyssta. Vi pratade, skrattade och hade roligt, tiden flöt på trots att det var lite kunder på förmiddagen. Senare under dagen blev det dock mer rusch då det kom mycket folk. Jag hade saker att göra hela tiden, och de få stunder jag inte hade det kunde jag prata, göra mig förstådd och ha kul dessutom.

Fick sedan jobb om att fortsätta där september ut måndag-lördag kl 11-17 med inte helt illa 122 kr i timmen. Jag fick dock avvakta eftersom jag ville hitta ett heltidjobb som räcker ända fram till jul. Men nu har jag sökt mina jobb som jag kan få ha framtill jul och väntar bara på svar. Så tillsvidare befinner jag mig på Konditori Halvorsen, med eller utan mina thaisar Sassima, Samoy och Amm. Trots att vi inte förstår varandra till hundra och har speciellt roligt ihop (förutom när Samoy skrattar åt att min nyckel nuddade fel sak och utbrister på thai till Amm och jag falskt ler och skrattar brevid).

Imorgon ska jag dit igen, jobba med de trevliga norska jänterna, tjäna lite pengar och ha roligt. Det känns bra. Hoppas jag också får med mig tårta hem, som förra gången, ni ska se deras "kakestykker"! Sen vet jag inte vilket jobb jag hoppas på, har chans på jack & jones och på bakery samson, både har varit mina drömjobb. Nu vet jag inte vilket jag vill ha, om jag ens känner mig nöjd med något. Varför blir man nästan aldrig nöjd?
Veronica Maggio - Nöjd



P.S De ser godare ut i verkligeheten