Fröken Lind

Idag var jag på min sjunde intervju här i Oslo. Nu när jag skulle räkna efter blev jag förvånad för jag trodde att jag hade varit på fler, även om sju är ganska många ändå. Och totalt sett har jag haft 4 jobb och ett provjobb så det är inte så illa pinkat av mig. Men jag måste säga att jag börjar bli less på att fara runt på massa ställen nu, vill inte fara på fler intervjuer och jag vill inte hoppa runt på några fler arbetsplatser. Jag vill få ett fast jobb så min vardag kan bli mer rutinmässig.

Intervjuen idag tyckte jag gick väldigt bra och det kändes positvt. Fast egentligen vill jag inte säga så igen eftersom jag sagt det efter andra intervjuer också och då har det inte gått bra sen, med andra ord har jag har inte fått jobbet. På vissa intervjuer är det så svårt att avgöra vad den som intervjuar tänker och tycker men oftast tycker jag att det brukar gå att läsa av rätt bra. Fast på mph tyckte jag att intervjuen kändes som ett ganska stelt förhör utan någon respons men där fick provjobba, synd att det inte ledde till någon anställning bara.

Tillbaka till intervjuen idag, jag for dit med falukorv kvar i halsen, åtminstone falukorvsmak i munnen och jag ville inte ge dem en falukorvspust det första jag gjorde. Dessutom hade jag inte hunnit byta om eller fixa till mig. Jag bar min kortaste småblommiga klänning som slutar precis under rumpan, hade omålade naglar, rufsigt hår och hål i öronen utan örhängen. Så jag kände mig inte alls förberedd då jag 45 min innan intervju lobbade iväg mot tbanan i mina nya bruna svarta stövlar och inte ens visste var jag skulle. Ett mejl jag läste från tjejen på bemanningsföretaget om att "Husk at det er et intervju. Kom godt forberedt og punktlig." fick inte mig att känna mig bättre till mods.

Ringde sen tjejen på bemanningsföretaget och frågade om vägen till dit jag skulle, när hon frågade var jag var ljög jag (ljuger aldrig annars) att jag stod vid jernbanetorget i centrum. Undrar hur hon kunde ana att jag var sådan tidsoptimist, lyste det om mig på intervjuen igår eller? Då ringde jag ju faktiskt 10 min innan och sa att jag skulle bli sen pga förseningar med tbanan. Fast jag själv var ju också lite försen av mig själv också, men det behövde inte hon veta. Idag kom jag i tid till intervjuen iallafall trots att jag var ute i sista stund och tbanan var försenad. Kom iallafall till coolaste tbane-stationen i Nyland. Ni får se om ni kanske får se någon fin mobilbild sen. Hoppas jag får se den fler gånger med tanke på jobbet i närheten.

Nu ska vilaoch sen spise lite mer stuvade mackisar och körv.