Fröken Lind

Jag är så trött på denna tystnad, allt tisslande och tasslande. Vart är systraskapet? Vi tjejer gör varandra en stor otjänst när vi inte pratar med varandra om att må dåligt. Oavsett om det gäller ångest, depression, ätstörningar, eller aborter måste vi bli bättre på att våga öppna oss. Våga visa oss sårbara och känsliga. En öppenhet kring det förbjudna skulle göra det där jobbiga så mycket mindre skambelagt och tänk vad bördan blir lättare när man får dela tyngden på ens axlar tillsammans med någon annan. Kanske få höra att den inte heller mår bra, har liknande problem, eller åtminstone kan lyssna och försöka förstå. Att någon lyssnar och bryr sig tror jag är det absolut viktigaste. Att vara tyst och låtsas som inte om nånting är det värsta vännen kan göra.

Några kvinnor som betytt mycket för mig i detta fall är Amanda Schulman, Hannah Widell och Hanapee, sån vill jag också bli när jag blir stor. De delar med sig  i deras bloggar, gör podcasts och teveprogram om svåra saker i livet (roliga också såklart). En eloge också till mina klasskompisar Emma och Lisa som alltid lyssnar och bryr sig, vänner som dom borde alla ha. Vad vill jag göra då? Förändra världen känner jag just nu. Skriva en bok, föreläsa, ja vad som helst! Ska smida vidare på mina planer.