Dagarna går livet består
Igår gick jag upp i ottan (6.45), för att göra mig i ordning för att fara till skolan i ösund och ge Jack frukost. Blev påmind om mitt inte så fina morgonhumör. Stackars Peter och Jack. Har känt mig på ett väldigt blandat konstigt humör de senaste dagarna, mest glad och lycklig men samtidigt lite stressad och uppjagad. Försöker ta reda på och bena ut vad det är som gör att jag känner så. Det är inte det lättaste men jag försöker bli bättre på att bejaka mina känslor. Lyssna på mig själv, min kropp och mitt huvud. Allt för att inte falla för hårt eller hamna i en djup dal.
På hälsocentralen
Häjhäj! Eftersom jag haft ont i halsen i två veckor nu och börjar bli less på det så tänkte jag kolla upp det så jag inte har halsfluss eller nån annan skit. Känner mig dock obekväm här, det är massa skumma och äckliga människor som sitter och hostar eller luktar äckligt. Känner mig lite illamående, är det inte min tur snart?
Om kaskaduppkast och näringsintag
Godmorgon. Idag vaknade jag upp med en stor lättnad. Jag var pigg, mådde inte illa och hade inte ett sprängande huvud. För det var precis vad jag gjorde igår. Tillbringade hela förmiddagen med huvudet i toaletten eller hinken. Jag är väldigt känslig för det där om jag tar en öl för mycket. Så jag är ganska härdad med att ha sånna "dagen-efter" dagar. Men igår var verkligen fruktansvärd.
Tillslut var jag tvungen att ropa på Peter i ren panik. Jag grät, frös, skakade, svettades och spydde om vart annat. Peter fick motvilligt mata mig men det funkade inte heller. Tillslut tog jag ett bad för att försöka "lugna ner" kroppen och spyreflexerna och då var det som att jag kom ner i varv, därefter kunde jag lägga mig och sova. Sen sov jag till och från hela dagen, kunde på eftermiddagen dricka lite saft och äta några chips men de kom så småningom upp också, dock inte med samma kaskadkräkningar som innan. Vid sextiden på kvällen fick Peter i mig en billyspizza som jag tack och lov fick behålla. Sen sov jag lite till. Och så var jag vaken några timmar på kvällen innan vi gick och la oss för natten.
Pigg som en lärka idag! Kan dricka smoothie utan problem, så skönt. Nu ska jag yoga lite och uppskatta livet.
Hallonläppar
Häjhäj, nu har min förkylning tagit ny fart igen och jag gör allt för att motverka den med diverse vitaminer och antioxidanter, kiwi, apelsin, hallon..
Hallonläppar har jag nu indränkta av min hallon-yogurt-blandning. Fint om man inte har läppglans så här på morgonkvisten! Annars funkar mitt lumene-läppstift väldigt bra, sitter fortfarande kvar sen jobbet igårkväll!
Nu ska jag jobba mera och ikväll ska jag skölja ner min förkylning med lite vin tänkte jag! Hade hej
Livets toppar och dalar
Imorse var jag världens lyckligaste tjej. Jag hade en helt fantastisk kväll igår med Peter. Vi skulle egentligen gå ut och äta på Tottebo för att fira mig i efterskott och våra två år tillsammans, men eftersom att jag var så krasslig så sköt vi upp det till en annan dag. Istället var vi hemma och åt en enkel men god middag. Vi satt och pratade med tända ljus, drack vin och hade det så bra som bara vi kan ha det.
Det kändes som om jag vaknade upp i ett slott imorse och var världens prinsessa. Världens vackraste prins pussade mig hejdå innan han skulle åka iväg på sitt jobb och kvar låg jag i våran sköna säng och drog mig. När jag gick upp svävade jag på rosa moln och livet kändes underbart. Jag njöt verkligen i denna känsla eftersom jag varit förkyld och känt mig så dålig på sistone. Var tvungen att skicka iväg några "du är världens lycko-piller"-sms till min älskling.
Men sen helt plötsligt så raserade allt. Jag såg på nyhetsmorgon, efter tio med malou, en intervju med Caroline af Ugglas där de pratade om ångest och andra jobbiga saker. Det kändes som om jag sögs ner till botten av en bassäng. Där blev jag liggande. Sen fortsatte programmet med nästa inslag om en tjej som varit med om en svår trafikolycka när hon var 15, hamnade i koma och fick lära om sig allt på nytt (gå, tala, läsa, ja allt). Jag blev så illa beörd att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
Det som händer med mig när det blir såhär kan jag inte riktigt förklara men det känns verkligen som jag sugs ner på en bassängbotten. Där ligger jag och kollar upp på världen. Det blir väldigt svårt att andas, jag känner mig väldigt tung i kroppen och minsta lilla rörelse blir väldigt jobbig. Att samla energi för att ta sig upp därifrån är svårt och tar ett tag. Jag ligger gärna där och ser upp på min omvärld från ett väldigt dystert perspektiv.
För att tala i klartext blir jag helt paralyserad, får tyngre andning och blir väldigt handlingsförlamad. Jag tappar aptiten och livslusten, känner att jag lika gärna kan dö (för tillfället). Sen ligger jag ett tag och låter mig känna, tänka och gråta. Bara vara så, acceptera att jag är så som person, väldigt känslig. Sen efter ett tag brukar det sakta kännas bättre, men det tar ett tag för mig att återhämta mig från de här dalgångarna. De är väldigt tunga och svåra, men jag har lärt mig att hantera dem bättre. Det som jag kan se med dessa djupa dalar är att topparna blir så mycket högre och livet känns ännu mer fantastiskt när man står på dom. Du har världens bästa livsutsikt och kan inte annat än njuta. Det är bara synd att jag ibland står så nära ett djupdyk!
Noblesse och kaffe
Hejhej. Här sitter jag och äter noblesse och har det bra. Det fick jag från Ida i födelsedagspresent, väldigt gott faktiskt. Idag har jag vaknat upp med min mysiga lilla familj och pratat med min bror som numera bor i Stockholm. Funderar på att åka dit om tre helger. Har också filat på en liten oslotripp i november över halloween för att återse mina gamla goa oslobrudar.
Förövrigt har jag gått och skaffat mig en iphone (begagnad från perra) som jag såklart blivit väldigt nördig med instagram och facebook. Har dock inte lyckats blogga så bra ifrån den än eller instagramma direkt till bloggen. Ska fila på det! På återseende. Hadé!
Ett misslyckat försök att blogga från mobilen
Söta Elsy som kröp under stolen
Farmors grav och en nyupptäckt väldigt vacker blomma, Malva.
