Fröken Lind

Våran älskade lilla underbara varelse i magen är frisk. Vi fick fostervattensprovsvaret förra veckan och allt såg bra ut! Det var en sån otrolig lättnad, lycka och tacksamhet som infann sig. Vi fick oss verkligen en tankeställare att man inte kan ta livet för givet och att man inte alltid kan vara frisk. Det kändes som glädjen över vårt barn i magen nästan fördubblades, vårat lilla mirakel.

Den senaste veckan har den också börjat ge sig mer till känna genom små sparkar. På ultraljudet visade den sig vara väldigt sprattlig men än så länge känns det bara som små "buffar". Det är väldigt mysigt att känna och jag känner mig lite extra kär varje gång det händer. Kärleken till barnet känns starkare för varje dag som går, jag undrar hur det kommer kännas när den väl är ute. Älskade lilla underbara varelse.

Gulligt underställ vi köpte på skistarshopens rea

Allt som var så fint och fantastiskt vändes upp och ner i fredags. En vecka tidigare hade vi fått lyssna på det vackraste ljud man kan få höra, vårt lilla barns hjärtslag i magen. Tårarna rann nerför våra kinder och vi kände oss nykära, både i varandra och vår lilla bebis i magen. Jag hade faktiskt börjat tvivla innan på att det var nån där, eftersom jag varken kände av nåt graviditetsillamående eller sparkar. Det var fantastiskt att få höra hjärtljuden och väldigt lättande. Så svårt att förstå att det finns ett annat litet hjärta i ens kropp, som dessutom slår dubbelt så snabbt.

Förväntansfulla åkte vi till ultraljudet i fredags, hem med tårar rullandes längs våra kinder, inga lyckotårar. Vi fick inte det positiva besked man tar för givet, att allt ser bra ut och åker hem med en fin bild. Bebisen var söt och sprattlade runt i magen, ville inte ligga stil och posa för en bild, hjärtat slog normalt och såg fint ut. Men bebisens huvud- och lårmått stämde inte riktigt överens. För att se så allt är bra och det inte någon sjuk avvikelse blev vi erbjudna fostervattensprov. Vår värld vändes uppochner. Många tankar och känslor har snurrat runt i oss, ska man vara ledsen, glad, arg eller rädd? Men idag är provet gjort, jag känner mig lite lugnare och nu väntar vi spänt på att få ett bra besked innan helgen! Hoppas alla håller sina tummar och tår, och ifall det finns nån Gud kan väl hen hjälpa oss nu!

Hejhopp gummisnopp! Här var det lugnt. Jag har försökt/ varit på väg att blogga flera ggr tidigare men det har inte gått så bra. Nu tänkte jag göra ett nytt försök och skriva av mig denna gång och inte lägga upp massa bilder.

Den senaste veckan har jag varit väldigt känsligt och känt att livet suger ganska mycket till och från. Idag har varit en sån dag jag bara velat vara inne och kura i soffan med en filt hela dagen.

Känner mig trött, hängig och ledsen. Vill helst bara gråta hela tiden fast jag eg inte har något att gråta för. Ena stunden kan jag faktiskt känna mig rätt glad och andra helt dyster igen. Idag kopplade jag ihop detta med pms vilket var ganska skönt. Så nu känner jag att jag inte behöver oroa mig så mycket över varför jag är så här. Jag kan bara vara så och det är okej.

Igår gick jag upp i ottan (6.45), för att göra mig i ordning för att fara till skolan i ösund och ge Jack frukost. Blev påmind om mitt inte så fina morgonhumör. Stackars Peter och Jack. Har känt mig på ett väldigt blandat konstigt humör de senaste dagarna, mest glad och lycklig men samtidigt lite stressad och uppjagad. Försöker ta reda på och bena ut vad det är som gör att jag känner så. Det är inte det lättaste men jag försöker bli bättre på att bejaka mina känslor. Lyssna på mig själv, min kropp och mitt huvud. Allt för att inte falla för hårt eller hamna i en djup dal.

Häjhäj! Eftersom jag haft ont i halsen i två veckor nu och börjar bli less på det så tänkte jag kolla upp det så jag inte har halsfluss eller nån annan skit. Känner mig dock obekväm här, det är massa skumma och äckliga människor som sitter och hostar eller luktar äckligt. Känner mig lite illamående, är det inte min tur snart?