Klockan har slagit tolv
Klockan har slagit tolv och det har gått tolv timmar av onsdag den 13 februari, alltså halva dygnet. Ett halvt dygn där jag har:
*Pratat med B i telefon, en och en halv timme, kanske lite för länge?
* Vaknat kl.7 och bestämde mig efter viss tveksamhet att jag inte skulle fara på naturkunskapen.
* Vaknat kl.9 och gått upp, ätit frukost som jag inte ens var sugen på eller speciellt god
* Sprungit med för dåliga kläder till bussen i halkan. Fått hosta och vänt om hem igen.
Jag känner mig som en dålig människa. Sjuk hela tiden och borta från skolan, dessutom sjukanmäler jag mig aldrig. Det känns liksom som att inte det spelar någon stor roll, har jag fått för mig. Borta som borta, eller? Men jag vill inte se ut som värsta skolkisen heller. Och det gör jag typ.
Nyss åt jag lunch med min mamma som är hemma och sjukskriven. Hon har gjort illa nacken tack vare min dumrackare till lillebror. Min pappa är också hemma och sjukskriven för nacksskada, tack vare en dum trafikidot för flera år sedan. Nu blev jag typ arg. Att livet ska vara så orättvist ibland. Vissa drabbas hårdare än andra, oftast de svaga. Jag ogillar starkt våran nuvarande regering som bara gör det sämre för dom svaga. De tror att de ska kunna rycka upp dem ur träsket och göra det bättre för dom men ack. Tro dom bäst dom vill.
Nu lät hela jag som värsta tragiska personen och min familj också. Det vill jag understryka att vi inte är. Jag vill säga att vi är en ung driftig familj som är aktiva och gör mycket saker. Haha men nog om det. Nu måste jag göra det här inlägget lite trevligt också. Eller nej, för jag känner mig inte så trevlig just nu. Kan berätta att jag var inne och läste på Linda Danielssons blogg där hon hade länkat youtube "Gabriellas sång". Jag lyssnade på den och det är en fin sång men jag vart även påmind om min morfars begravning. Då spelades låtar ur Så som i himmelen vilka var två vackra men sorgliga låtar. Jag vet inte hur många tårar jag grät under den begravningen, efteråt på minnesstunden och under jordfästningen, men få var dom då inte.
Jag laddade hem albumet med soundtrack från Så som i himmelen och jag tror jag hitttat låtarna som spelades på morfars begravning. De påminner iallafall om dom och låter sådär sorgligt vackra. Nu ska jag lägga mig ner och vila ett tag, lyssna på låtarna och bli påmind, kanske fälla en tår. Hoppas jag kan bli friskare snart.
*Pratat med B i telefon, en och en halv timme, kanske lite för länge?
* Vaknat kl.7 och bestämde mig efter viss tveksamhet att jag inte skulle fara på naturkunskapen.
* Vaknat kl.9 och gått upp, ätit frukost som jag inte ens var sugen på eller speciellt god
* Sprungit med för dåliga kläder till bussen i halkan. Fått hosta och vänt om hem igen.
Jag känner mig som en dålig människa. Sjuk hela tiden och borta från skolan, dessutom sjukanmäler jag mig aldrig. Det känns liksom som att inte det spelar någon stor roll, har jag fått för mig. Borta som borta, eller? Men jag vill inte se ut som värsta skolkisen heller. Och det gör jag typ.
Nyss åt jag lunch med min mamma som är hemma och sjukskriven. Hon har gjort illa nacken tack vare min dumrackare till lillebror. Min pappa är också hemma och sjukskriven för nacksskada, tack vare en dum trafikidot för flera år sedan. Nu blev jag typ arg. Att livet ska vara så orättvist ibland. Vissa drabbas hårdare än andra, oftast de svaga. Jag ogillar starkt våran nuvarande regering som bara gör det sämre för dom svaga. De tror att de ska kunna rycka upp dem ur träsket och göra det bättre för dom men ack. Tro dom bäst dom vill.
Nu lät hela jag som värsta tragiska personen och min familj också. Det vill jag understryka att vi inte är. Jag vill säga att vi är en ung driftig familj som är aktiva och gör mycket saker. Haha men nog om det. Nu måste jag göra det här inlägget lite trevligt också. Eller nej, för jag känner mig inte så trevlig just nu. Kan berätta att jag var inne och läste på Linda Danielssons blogg där hon hade länkat youtube "Gabriellas sång". Jag lyssnade på den och det är en fin sång men jag vart även påmind om min morfars begravning. Då spelades låtar ur Så som i himmelen vilka var två vackra men sorgliga låtar. Jag vet inte hur många tårar jag grät under den begravningen, efteråt på minnesstunden och under jordfästningen, men få var dom då inte.
Jag laddade hem albumet med soundtrack från Så som i himmelen och jag tror jag hitttat låtarna som spelades på morfars begravning. De påminner iallafall om dom och låter sådär sorgligt vackra. Nu ska jag lägga mig ner och vila ett tag, lyssna på låtarna och bli påmind, kanske fälla en tår. Hoppas jag kan bli friskare snart.
Kommentarer
Trackback
