Fröken Lind

Idag fyller min minsta lillebror Mattias, "Mattis, Matte-ponk, Ponken, Ponk, Tisse, Gabbe, Harry, " 8 år, ja kärt barn har många namn. 

Mattias är bland det absolut sötaste jag vet. När vi imorse skulle väcka och gratta han med födelsedagssång så vaknade lååångsamt till, kisade väldigt trött med ögonen och såg förvånad ut. Han verkade först inte förstå vad det var frågan om och det tog ett tag innan han riktigt vaknade till. Jag som tänkte att Ponk redan skulle vara vaken när vi gick in i hans rum, som små barn brukar vara. Men han fick då ett skönt uppvaknade till fin sång av endast mig och pappa, Erik stod motvilligt tyst brevid och Mamma var på jobbet redan. Sedan fick han två presenter, en med ett par blåa fejk-crocs som han blev mycket glad för och två stycken cd-singlar vilka han såg lite mer förundrad ut över. Vad är det med Markoolio och EMD?  När vi sedan åt frukost och märkte i tidningen att  Harry var med där blev han ännu mer förundrad tror jag, lite oförberedd på att vara med i VK, den linslusen.

Nu ikväll så har vi ätit han önskningsrätt stuvade makaroner med falukorv och köttbullar, samt marängsviss till efterrätt. Swisch sa det så var allt nere i magen och vi alla mätta som plättar. Presenterna öppnade Mattias i ett nafs, och han slängde nochalant ner allt på golvet brevid sig, försöker vara en riktig cooling alltså. I mina ögon är han fortfarande lilla lillebror som är så söt fast nu vid redan 8 års ålder försöker han vara stor och tuff, han verkar se upp till sina storasyskon, det bekymrar mig något. Men i slutet av presentöppningen blev han en liten pojke igen och jag förstod jag hans brådska av att öppna paketern då han frågade när legot skulle komma. När mamma sa att det inte fanns något lego såg man hur en besvikelse dök upp i hans ansikte med bruna hundvalpsögon och en mun som blev sur. Då vi tidigare frågat honom gång efter gång vad han önskar sig är det enda han sagt ett bälte. Och nu när vi ger honom alla presenterna berättar Ponk vad han verkligen vill ha. Lillgubben, det är inte lätt att vara liten alltså. Spännings- och stämningsnivån i vårt mysiga fina pyntade kök sjönk där till noll, Erik gick ifrån bordet och kort därefter jag med. Sedan hör jag Mattias besvikelseprat med mamma och pappa. Nu är han ledsen.



Lilla söta lillebror

8 år sedan du kom idag. Jag minns hur glad och stolt jag var över att få ett nytt litet syskon. Än idag är jag fortfarande jätteglad och stolt över att få ha en lillebror som du. Du gör mig lycklig och jag blir alltid glad och få en "feel-good" känsla inuti mig när jag ser på dig.

Nu är du helt plötsligt inte så liten längre. Idag ska du välja dina kläder själv, de ska vara coola och tuffa, inte för mesiga. Det är viktigt för dig att se bra ut och du gillar inte att se mesig ut på bild. Fast på bilden ovan lyckades jag fånga dig naturlig, precis sådär naturligt söt som du är. Annars gör du gärna till dig och försöker se ball ut, som de stora gör. När du inte tänker så mycket på det blir du den lilla Mattias igen, och det gillar jag. Du ska vara den du är och inte bli stor för fort. Hoppas du når välgång i livet,  får vara frisk och lycklig, kan och våga göra det du vill, utan att påverkas av grupptryck eller pengar. Jag önskar dig det allra bästa, för det är en av de absolut bästa jag vet. Min älskade Mattias.