Ingen vanlig Johannadag
Idag är det som sagt Johannadagen, men det har inte varit en vanlig Johannadag. Jag jobbade och det regnade. När jag kom hem från jobbet och försökte styra upp stugan ikväll så gick det inget vidare. Alltid brukar det finnas någon man kan ta sig ut till sörmjöle med, men ack idag. Ingen fanns till bils och ingen kunde skjutsa ut mig. När jag väl bestämde mig för att ta mig ut med bussen, och cykla till den ner på stan, tappar jag mobilen två gånger efter vägen rakt i två (olika!) vattenpölar. Andra gången faller mobilen isär och när jag försöker göra något med den går det inte för det står "inget simkort". Jag skiter i det och stoppar ner den i fickan igen och cyklar vidare för jag vill hinna med min buss. Regnet bara öser ner och jag blir dyngblöt, min mobil likaså.
När jag väl kommer fram till busstationen och ser att klockan är 18.13 (likamed att min buss går om två min) springer jag till linje 11 där jag tror den ska gå ifrån, men när jag väl kommer fram till "11an" och inte ser någon buss där växer oron inom mig. Jag springer till närmsta buss jag ser och frågar vart nordmalingsbussen är och chaffisen säger att den är längst bort, precis i början av terminalen. Alltså har jag helt sprungit förbi och missat den. Men jag springer tillbaka mot början och mot min buss. Precis då ser jag att den backar ut och kör därifrån. Jag springer då ut till min cykel igen med min feta packpåse och as-trampar vidare mot vasagatan där jag får höra att den också går förbi tre minuter senare. När jag kommer fram till vasagatan och springer mot min buss får jag tilkänna att det är vindeln-bussen och att jag har missat min buss till Sörmjöle.
Där brast det för mig. Livet kändes så hopplöst. Ensam stod jag ute i regnet, dyngsur och ledsen. Jag skulle inte få en sådan traditionell namnsdag som jag brukar och ville ha. Känslan var som att jag kunde sjunka igenom marken och där stod jag ute för mig själv och snyftade. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Ett tomt ensamt men varmt trapphus och två kära mobilsamtal senare bestämde jag mig att fara tillbaka till min käresta, med bussen. Cykeln var jag less på och lämnade i staden och får hämtas en annan gladare dag.
Dock kan jag säga att denna Johannadag som inte verkade vara min dag ändå slutade glatt. Jag & Björn fick fikabesök av Linda & Emil + Hanna. Vi åt kladdkaka bakad av Björn, maräng-vaniljblåbärskräm och jordgubbstårta fixad av mig vilket allt smakade bara bra. Det blev, trots allt, en riktigt fin Johannadag. Detta tycker jag visar att man alltid kan fånga dagen. Bara man vill.
Mobilen mår bra nu också
Carpe diem!
När jag väl kommer fram till busstationen och ser att klockan är 18.13 (likamed att min buss går om två min) springer jag till linje 11 där jag tror den ska gå ifrån, men när jag väl kommer fram till "11an" och inte ser någon buss där växer oron inom mig. Jag springer till närmsta buss jag ser och frågar vart nordmalingsbussen är och chaffisen säger att den är längst bort, precis i början av terminalen. Alltså har jag helt sprungit förbi och missat den. Men jag springer tillbaka mot början och mot min buss. Precis då ser jag att den backar ut och kör därifrån. Jag springer då ut till min cykel igen med min feta packpåse och as-trampar vidare mot vasagatan där jag får höra att den också går förbi tre minuter senare. När jag kommer fram till vasagatan och springer mot min buss får jag tilkänna att det är vindeln-bussen och att jag har missat min buss till Sörmjöle.
Där brast det för mig. Livet kändes så hopplöst. Ensam stod jag ute i regnet, dyngsur och ledsen. Jag skulle inte få en sådan traditionell namnsdag som jag brukar och ville ha. Känslan var som att jag kunde sjunka igenom marken och där stod jag ute för mig själv och snyftade. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Ett tomt ensamt men varmt trapphus och två kära mobilsamtal senare bestämde jag mig att fara tillbaka till min käresta, med bussen. Cykeln var jag less på och lämnade i staden och får hämtas en annan gladare dag.
Dock kan jag säga att denna Johannadag som inte verkade vara min dag ändå slutade glatt. Jag & Björn fick fikabesök av Linda & Emil + Hanna. Vi åt kladdkaka bakad av Björn, maräng-vaniljblåbärskräm och jordgubbstårta fixad av mig vilket allt smakade bara bra. Det blev, trots allt, en riktigt fin Johannadag. Detta tycker jag visar att man alltid kan fånga dagen. Bara man vill.
Mobilen mår bra nu också
Carpe diem!
Kommentarer
Postat av: is
detsamma :) lite i efterskott. närmare bestämt 16 minuter.
Postat av: linn
men poor little johanna.. :)
Trackback
