Fröken Lind

Min måndag i Åre tillsammans med familjen fick klart godkänt. Jag sökte jobb, familjen strosade runt och jag gick runt också. Det var fjälligt, mysigt och ganska litet. Fast ändå stort för att vara en "fjällby". Jag fick hyfsat jobbnapp på några ställen där de behövde personal, bl.a. en mysig restaurang som hette werséns där dom behövde en "servis" och på ica supermarket. Butikschefen från ica ringde upp mig redan samma dag och sa att jag kunde få börja där på upplärning. Restaurangen werséns ringde jag upp idag och pratade med den personalansvariga. Han sa att dom inte alls sökte någon servis och att den andra killen jag pratade med förut måste ha fått det om bakfoten. Kändes lite surt för jag hade fått upp ögonen för den restaurangen.

Dock ringer den personalansvariga upp mig sen igen, bara en halvtimme senare och säger att deras hovmästarinna har brutit armen. Det är alltså akut och dom behöver en ny personal direkt. Han frågar om jag kan komma och provjobba idag! Jag blir tvärnerös och ber att få tänka över saken till imorgon. Detta var inte alls vad jag väntat mig, att bli erbjuden ett eventuellt jobb och så snabbt. Jag vet inte vad jag känner eller vill. Hade tänkt att jag skulle flytta till Åre i mitten eller slutet på januari, inte nu! Detta känns också ganska osäkert eftersom jag inte är garanterad jobbet utan dom vill se mig först. Jag är inte något proffs på servering direkt, visserligen har jag jobbat med servering tidigare och har en del erfarenhet men jag känner mig fortfarande inte speciellt duktig. Det är precis så att jag kan bära tre tallrikar och hälla upp vin någorlunda.

Å andra sidan vet jag ju att jag kommer få jobba på ica supermarket om jag vill, dock har jag ingen aning om hur mycket arbetstimmar jag kan få där. Men folk brukar säga det, att ifall man är på plats och väl har fått in en fot så brukar det rulla på sen. Vilken jobbig beslutsångest jag får nu. Jag hade egentligen inte lust att fara till Åre så tidigt, har velat vara hemma i Umeå ett tag till och njuta av livet här. Samtidigt kan det vara smart att ta dom chanser man får också! Hjälp. 

Vidare över till något annat än jobbdilemman. Igår kom jag hem från Jämtland och på kvällen var jag på flyttfika hos Linda Fransson, fotbollsproffs som hon är och ska flytta till Skellefteå för att spela med Sunnanå. Det var trevligt med gamla bekanta och mycket gott fika! Hon är väldigt bra på baka måste jag säga, vet inte hur många sorters kakor det fanns, men det var iallafall kladdkaka, superstora goda caféliknande kanelbullar, snickerskakor, fudgekakor, rockyroadbrownies och annat gott. Blev lite småsugen på att börja baka själv, det var ganska längesen sist. Gjorde chokladmuffins hos mormor men jag glömde som vanligt bort dom i ugnen så dom blev inte tillräckligt kladdiga fast ganska goda ändå.

På tal om kakor och bullar så ska jag til Carro ikväll och bli bjuden på bullar. Det var över tre veckor sen jag träffade henne sist! Helt sjukt när jag tänker efter. Några andra som det också känns längesen jag träffade var Is, Sara & Erica. Tänk att tiden går så snabbbt och känns som en evighet! Hoppas ni trivs iallafall i era nya lägenheter och inte jobbar ihjäl er. Här hemma i Sverige har jag det rätt lugnt och skönt (än så länge iaf). Ganska konstigt att det som förut var en stor del av ens vardag nu är så långt bort. Saknar er tjejer!