Fröken Lind

Jag sitter här och gråter. Satt och lyssnade på lite fin musik och kom till att tänka på några av mina nära kära vänner. För exakt ett år sen satt jag med mina två bästa vänner och var ledsen över ett förhållande som precis tagit slut. Jag var så hängig och ordlös. Funderade på om jag verkligen tagit rätt beslut och hur livet skulle bli utan en person som stått mig så nära under en lång tid innan. Jag kände mig vilsen och visste inte riktigt var jag skulle ta vägen. Men bara genom att ligga i samma soffa som dom och få ha huvudet i deras knä och höra några få enstaka kloka ord, känna tryggheten de gav mig som jag var van att känna från någon annan gjorde de att jag tog mig upp på benen igen. Efteråt drack vi champagne och åt jordgubbar som en symbol för en ny frihet som tilltagit mig. Sedan dess känner jag att jag har verkligen levt livet, jag har gjort det jag känt för, vågat, satsat, förlorat, vunnit. Jag har levt ut och prövat det jag länge drömt om vilket har gjort mig till en starkare person. Mycket är tack vara mina vänner som stöttat och peppat mig, jag är mycket tacksam till dom och min familj som alltid stått bakom mig.Idag känner jag mig självständigare än någonsin.  Jag är stolt över mig själv. Precis som man ska vara. Jag har även lärt mig vilka som är verkligen är ens nära och kära samt vilka som ställer upp för en. Jag har börjat uppskatta mina vänner, familj och släkt på ett helt annat sätt. Jag har fått perspektiv och insett vad folk i min närhet betyder.

En annan vän jag kom att tänka på idag och har tänkt på de senaste dagarna hade jag en obehaglig upplevelse med för ett år sen. Jag skickade ett oskyldigt vanligt sms och frågade hur det var på semestern. Jag fick tillbaka ett kort läskigt sms och ringde genast upp. Min vän grät så mycket att jag knappt hörde men uppfattade att hemska saker hade hänt och att det var nära att min vän höll på att ge upp livet. Jag blev så fruktansvärt rädd, tårarna bara rann för mig när jag satt i andra luren och jag fick panik över att min vän inte ville leva mer. Fick tillslut ur några vettiga ord och lyckligtvis fick jag tillbaka min vän till jorden. Bara jag tänker tanken på vad som kunde ha hänt får jag rysningar och blir alldeles till mig. Jag är så otroligt tacksam för mina vänner och familj, mina ögon tårfylls ofta då jag tänker på er och ifall ni inte fanns. Jag har bestämt mig för att nu visa mer uppskattning och kärlek till mina nära och kära för att man vet aldrig när livet tar slut. Nu ska jag skicka lite fina kärleksfulla sms till personerna jag skrivit om i den här texten. Ni andra mina kära vänner bli inte ledsna, jag uppskattar er jättemycket också men era sms kommer någon annan dag. Kärlek.