Fröken Lind

Tänkte blogga tidigare idag på årebibblan men då var alla datorer upptagna så det får bli nu ikväl här hemma istället vid min egen dator och lånat internet. Min tänkta rubrik tidigare idag var "Vårkänslor i Åre", visst lät det fint? Det kändes rätt fint också iallfall för stunden, eller på ytan. Men vad döljer sig egentligen under min åre-yta?

Många stunder här i Åre känns väldigt fina och bra, jag kan verkligen njuta av att vara här. Andra stunder känns det bara ensamt hopplöst och utan mening. Jag kan fundera om det är verkligen är värt att vara här för mig. Dock är det inget riktigt där hemma heller som väger upp helt. Mina känslor är delade.

Det jag saknar där hemma är såklart alla vänner och min familj. På senare tid (i höst i oslo och nu här i åre) har jag verkligen fått insikt över hur mycket mina nära och kära betyder för mig. Det är otroligt mycket. Jag får ofta en klump i halsen och tårar i ögonen när jag tänker på er. Mina känslor blir bara starkare och starkare.

Här i Åre får jag leva utan er och det tror jag är nyttigt men vissa stunder duger det inte med halvtrygga " tillfälliga vänner" som man inte vet vad man har. Jag vill vara kvar här och forsätta andas fjällen och åreklimatet, för det är verkligen en härlig by, dock skulle någon fast vän vid ens sida pigga upp lite mer än bara fjällluften och årechokladen, som jag annars lever på.

Detta inlägg känns som att det blir väldigt flummigt och kanske dystert, men riktigt så är inte fallet. Jag vill bara klargöra lite saker, båda för mig själv och er andra. Att jag trivs bra här med fjällen, dock så saknar jag er trygga familj och vänner där hemma. Vet inte hur mycket mer jag vill skriva men det var väl det. Nu ska jag sova. Upp och åka längd imorgon. Godnatt!