Fröken Lind

Något som har hänt med mig med åren är att jag har blivit så himla känslosam. Jag tror det blir värre för varje år som går. Har jättelätt för att beröras av saker och bli blödig. De flesta som känner mig vet kanske att jag kan börja gråta när jag ska skiljas från nära och kära eller när jag träffar nära som jag inte sett på länge. Det kanske är fint men jag tycker ändå det är jobbigt att ha så lätt för att bli känslosam. Mina ögon tåras ofta bara jag tänker på något jag tycker är fint eller sorgligt eller om jag hör någon fin eller sorglig låt. Satt nyss och "youtubade" lite på så ska det låta och hittade när Molly Sandén sjöng Gabriellas sång. Så himla fint och vackert! Självklart började mina ögon rinna. Varför ska det vara så?