Fröken Lind

En vecka i Åre har gått och jag har inte skrivit än så nu är det på tiden. Jag och Ericas första dagar följdes av ängslan, förrvirring och lappsjuka. Kanske låter lite överdrivet men vi undrade verkligen vad vi gett oss in på och vart det här "årelivet" skulle leda. När vi var ute i byn var det nästan folktomt och de få personer man mötte på gatan hejade på en, som man inte ens kände eller har sett förut. Det var märkligt och förvirrande. Vad är det här? Åre by som var så full av liv för bara två månader sen och nu helt död.

Idag har det gått en vecka sen vi kom hit och nu känns det mycket bättre. Vi har kommit igång med våra nya "åreliv" och vant oss vid lugnet. Även om det fortfarande inte är mycket folk ute på byn, mycket att göra eller så tror jag att vi har funnit någon slags ro. Vi sover, äter, är ute och går, tar det lugnt samt jobbar. Jag har börjat jobba på marknadsfakta som är ett undersökningsföretag och Erica jobbar kvar på max. Det går faktiskt bra. I helgen hann vi med att gå ut både fredag och lördag, vi fick två trevliga utekvällar varav lördagen var riktigt rolig. Som Erica sa, "i lördags på dahlboms fick vi tillbaka hoppet för årelivet".

Förövrigt så har vår sambo Amanda kommit tillbaka från Gävle och det är trevligt att ha lägenheten fylld. Amanda jobbar också på marknadsfakta så det är kul att ha någon man känner på jobbet, även om jag nu har börjat lära känna lite jobbarkompisar. Lars och Jonatan har flyttat från torpet och den hemska backen och bor nu närmare oss så det är lättare att umgås med dem. De har en fin fräsch lägenhet som de ska bo till ända till nästa säsong som jag inte skulle tacka nej till. Har börjat fundera på om jag ska göra en tredje säsong men jag är osäker. Jag vill så mycket mer också. Det tåls att tänkas över. På återseende!


Fårhage som jag brukar gå förbi på mina promenader


Lite vackra vyer i bakgrunden


Utsikt från jobbet