Heart of gold
Igår var jag så glad hela dagen. Vaknade med ett leende på läpparna, bredvid mig låg dessutom världens vackraste. Älskar känslan av att vakna upp av sig själv, att det är ljust och det första man får se är sin älskade. Jag och Peter går om varandra i princip hela den här veckan. Tisdag och onsdag var jag i Östersund, sen torsdag i Sundsvall och hela helgen jobbar vi om varandra. Även om det inte är så farligt och vi bara sov ifrån varandra en natt kändes det som vi var borta ifrån varandra minst en vecka. Jag deppar dock inte för detta då vi har hela livet på oss att vara med varandra. Det är den mest fantastiska och härliga känslan, att jag vet att vi kommer vara med varandra jämt.
Senare under dagen fick jag besök av goa Linn och Erica. Det värmde. Senare jobbade jag i ett stressigt sportsbar men med bästa jobbarkompisen så kvällen avslutades lugnt och skönt ändå. Efter jag slutat hämtade jag en aningen berusad Peter. Vi åkte hem tillsammans, lyssnade på musik och hånglade på vardagsrumsmattan. Trots all denna härliga känsla så kan jag inte låta bli att känna den där sorgsna känslan krypa sig på. Det är som att jag måste vara lite ledsen och gråta en skvätt varje dag för att kunna känna glädje och lycka.
Idag vaknade jag upp aningen sliten vid tiotiden och gick upp samtidigt som Peter for till jobbet. Solen sken och jag kände genast stressen över att behöva ta sig ut i finvädret. Erica smsade mig ifall jag ville följa med ut i backen och jag sa att jag skulle tänka på saken. Trots att jag inte lovade henne att jag skulle följa med kände jag ändå ett tvång att fara ut. Jag hade det jätteskönt i soffan och åt en lång lyxig frukost, fixade lite med skolan och donade på. Men det låg hela tiden i bakhuvudet att jag snart var tvungen att gå ut. Tillslut så frågade jag mig själv varför? Jag ville ju ändå inte, visste att jag borde och att det kan vara skönt men jag hade egentligen ingen lust till det. Ville bara vara hemma och pyssla på. Så då lät jag mig göra det. Nu har jag bara varit hemma och tagit det lugnt, precis som jag ville och är mycket lugnare. Varför gör man sånna här stressande saker mot sig själv? Så onödigt!
Dagens gråtcitat: "Ditt hjärta är av guld och vi älskar dig så mycket"
Senare under dagen fick jag besök av goa Linn och Erica. Det värmde. Senare jobbade jag i ett stressigt sportsbar men med bästa jobbarkompisen så kvällen avslutades lugnt och skönt ändå. Efter jag slutat hämtade jag en aningen berusad Peter. Vi åkte hem tillsammans, lyssnade på musik och hånglade på vardagsrumsmattan. Trots all denna härliga känsla så kan jag inte låta bli att känna den där sorgsna känslan krypa sig på. Det är som att jag måste vara lite ledsen och gråta en skvätt varje dag för att kunna känna glädje och lycka.
Idag vaknade jag upp aningen sliten vid tiotiden och gick upp samtidigt som Peter for till jobbet. Solen sken och jag kände genast stressen över att behöva ta sig ut i finvädret. Erica smsade mig ifall jag ville följa med ut i backen och jag sa att jag skulle tänka på saken. Trots att jag inte lovade henne att jag skulle följa med kände jag ändå ett tvång att fara ut. Jag hade det jätteskönt i soffan och åt en lång lyxig frukost, fixade lite med skolan och donade på. Men det låg hela tiden i bakhuvudet att jag snart var tvungen att gå ut. Tillslut så frågade jag mig själv varför? Jag ville ju ändå inte, visste att jag borde och att det kan vara skönt men jag hade egentligen ingen lust till det. Ville bara vara hemma och pyssla på. Så då lät jag mig göra det. Nu har jag bara varit hemma och tagit det lugnt, precis som jag ville och är mycket lugnare. Varför gör man sånna här stressande saker mot sig själv? Så onödigt!
Dagens gråtcitat: "Ditt hjärta är av guld och vi älskar dig så mycket"
Kommentarer
Trackback
