Upside down
Allt som var så fint och fantastiskt vändes upp och ner i fredags. En vecka tidigare hade vi fått lyssna på det vackraste ljud man kan få höra, vårt lilla barns hjärtslag i magen. Tårarna rann nerför våra kinder och vi kände oss nykära, både i varandra och vår lilla bebis i magen. Jag hade faktiskt börjat tvivla innan på att det var nån där, eftersom jag varken kände av nåt graviditetsillamående eller sparkar. Det var fantastiskt att få höra hjärtljuden och väldigt lättande. Så svårt att förstå att det finns ett annat litet hjärta i ens kropp, som dessutom slår dubbelt så snabbt.
Förväntansfulla åkte vi till ultraljudet i fredags, hem med tårar rullandes längs våra kinder, inga lyckotårar. Vi fick inte det positiva besked man tar för givet, att allt ser bra ut och åker hem med en fin bild. Bebisen var söt och sprattlade runt i magen, ville inte ligga stil och posa för en bild, hjärtat slog normalt och såg fint ut. Men bebisens huvud- och lårmått stämde inte riktigt överens. För att se så allt är bra och det inte någon sjuk avvikelse blev vi erbjudna fostervattensprov. Vår värld vändes uppochner. Många tankar och känslor har snurrat runt i oss, ska man vara ledsen, glad, arg eller rädd? Men idag är provet gjort, jag känner mig lite lugnare och nu väntar vi spänt på att få ett bra besked innan helgen! Hoppas alla håller sina tummar och tår, och ifall det finns nån Gud kan väl hen hjälpa oss nu!
