Fröken Lind

Jag är så trött på denna tystnad, allt tisslande och tasslande. Vart är systraskapet? Vi tjejer gör varandra en stor otjänst när vi inte pratar med varandra om att må dåligt. Oavsett om det gäller ångest, depression, ätstörningar, eller aborter måste vi bli bättre på att våga öppna oss. Våga visa oss sårbara och känsliga. En öppenhet kring det förbjudna skulle göra det där jobbiga så mycket mindre skambelagt och tänk vad bördan blir lättare när man får dela tyngden på ens axlar tillsammans med någon annan. Kanske få höra att den inte heller mår bra, har liknande problem, eller åtminstone kan lyssna och försöka förstå. Att någon lyssnar och bryr sig tror jag är det absolut viktigaste. Att vara tyst och låtsas som inte om nånting är det värsta vännen kan göra.

Några kvinnor som betytt mycket för mig i detta fall är Amanda Schulman, Hannah Widell och Hanapee, sån vill jag också bli när jag blir stor. De delar med sig  i deras bloggar, gör podcasts och teveprogram om svåra saker i livet (roliga också såklart). En eloge också till mina klasskompisar Emma och Lisa som alltid lyssnar och bryr sig, vänner som dom borde alla ha. Vad vill jag göra då? Förändra världen känner jag just nu. Skriva en bok, föreläsa, ja vad som helst! Ska smida vidare på mina planer.

Godmorgon eller Goddag, avgör själv. Här sitter jag och äter frukost. Leverpastejsmackor och smoothie med gojibär, ska visst vara supernyttigt. Har new york real housewifes på teven och filosoferar lite över livet. Förra veckan var en sjukt bra vecka med supersolväder, bad, bärplockning och peters mormor och morfar på besök. Det enda minuset var alla bromsbett jag fick, varav tre på mitt ena bröst och andra på fler olämpliga ställen. Är inte allergisk längre mot betten men fortfarande överkänslig märkte jag. Betten pulserade rejält ett tag innan de övergick i en blålila färg. Snyggt. Härom natten fick jag fler konstigt bett, ett på magen, ett på låret och två på skinkan, sjukt skönt. Väldigt praktiskt när man har tajta kläder på jobbet som skaver och blir fuktiga av svett. Igår var jag tvungen att dra ner byxorna mitt på jobbet för att kunna komma åt och klia. Tur att jag hade inga gäster (totalt 5 st på hela kvällen, rekord!). För den som är ytterligare nyfiken på mina skumma bett kan jag berätta att de övergått till varma bölder nu. Bromsbetten har lagt sig till lila fläckar på min kropp.

Idag är det måndag och en ny vecka börjar. Det innebär sista veckan på jobbet och sen är jag ledig i 10 dagar innan skolan börjar igen. Längtar tills skolan börjar igen och man kommer igång med vardagslivet. Känns som jag haft ett sjukt långt sommarlov. Det har jag ju egentligen också, från den 1 juni till den 5 september. Har haft en jätteskön sommar, med mycket ledighet och "ta-igen-sig-tid", Det har behövts då jobbet varit väldigt krävande. Nu ska jag ta och klä på mig och gå ut på en promenad!

Något jag har lärt mig den senaste tiden:
- Koka hjortronsylt
- Att jag inte mår bra i huvudet eller kroppen  av att snooza eller sova för länge
- Att Peter gör de värsta dagarna till de bästa dagarna i mitt liv

Efter lite velande bestämde vi oss idag att åka till Ullån och bada. Solen lyste, vi klampade dit igenom leran och åkte sedan i de naturliga rutschkanorna forsen har skapat i klipporna. Vi skrapade oss lite, blev bitna av bromsar och lite rädda för all lera men det gick bra.


Sen åkte vi lite frusna förbi pappa Peter på Bahnhof och köpte med oss fika hem som vi nu har ätit på ballan, mysig och skön dag! Nu ska jag ta en tupplur sen åka och jobba. Pusshej!

Idag har jag varit ledig och spenderat dagen på mitt alldeles egna johanna-vis. Ätit lång frukost i lugn och ro. Sett på teve, facebookat lite, gjort lite ärenden på internet. Pysslat ihop lådor här hemma med nytt fint presentpapper som jag köpte i umeå, dammsugit samt bakat.

Här försökte jag ta en snygg bild innan min bakning men den kändes lite fånig


Så jag tog en ännu fånigare. Det blev iaf chocolate chip cookies, goda blev dom. Inget bildbevis dock. Sen skalade jag räkor till Peter som han skulle göra en god räksoppa på. Han hade gjort en kräftfond från gamla kräftskal som blev jättegod i soppan. Sen blandade jag mest drinkar och försökte ta en bild på oss i vårt fina kök på oss fina två men Peter var mest inne  i handbollsmatchen som vi visst vann och gick vidare till semifinal.


Sen kom finaste Jenny och dom fick jag iallafall bildbevis på. Bästa och trevligaste middagssällskapet som alltid bidrar med gott vin och sällskap. Nu ska hon åka iväg på semester med sin käresta i två veckor, bl.a. till Rom. Henne är jag lite avis på för det! Nu ska jag och min älskade sova. Godnatt och tack för idag!

Hemkommen i härliga hemmet hemma hos mig. Nej jag försökte fylla ut en mening med så många H:n som möjligt. Gick sådär. Sist jag skrev så var vi också hemma från semestern. Nu är det samma sak igen. Igår så kom vi hem från två sköna veckor i orsa, hudik och umeå. Ville inte lämna stugan igår utan stanna längre. Det brukar ju oftast vara så att man vill stanna längre men igår var känslan verkligen stark. Fick en klump i magen och ville inte åka. Väl hemma känns det ändå bra. Efter att ha lämnat Jack igår så åt vi kräftor, drack cava och smaskade på jordgubbar. Vi hade det precis sådär bra som vi kan ha det tillsammans, bara jag och Peter.

Idag känns det också okej att vara här hemma, vår säng är väldigt mycket skönare än bäddsoffan i stugan och tältet vi sov i på Orsa camping. Men jag saknar frihetskänslan på semestern. Känslan av frihet, lättja och att varje dag är en evighetsfest som aldrig ska ta slut. Känslan av frihet av att se granar och talltoppar när man vaknar och en sol som lyser in genom fönstret. Känslan av frihet när man vaknar bredvid världens vackraste och veta att man har hela dagen på sig att göra vad man vill, hela livet. Känslan av ett underbart barn som kramar ens arm och ger en godmorgonpuss. Känslan av att gå barfota utanför dörren, ha grönt gräs under fötterna som blir lite lätt blöta av nattens dagg. Känslan av frihet av att få gå och plocka sina alldeles egna jordgubbar och blåbär att ha till frukost i yogurten. Känslan av evighet när man sitter och äter frukost och sippar på sin kaffe som aldrig tar slut. Det saknar jag och det vill jag ha varje dag.


Bild som inte jag tagit men så himla gott.