Fröken Lind

Ikväll uppträder Anders Wendin alias Moneybrother eller Pengabrorsan på bygget och jag vill, vill dit. Vet inte alls hur det kommer bli nu. Hoppas det löser sig och jag får se min älskade avgudade idol.

Få betalt för att sitta och dricka te samt se på film med söta barn måste typ vara bland de bästa jobben som finns.

P.S. Jag återhämtade mig rätt snabbt efter grisfesten och hittade mina tillhörigheter.

Vaknade precis upp från åre(t)s grisfest och denna gång kan jag intyga att det bokstavligen verkligen verkligen var en gristfest. Gratis bål från dunken och massa grispynt. Jag vet, det var egentligen meningen att dom skulle grilla en gris men det blev inget av så då fick det bli massa minigrisar istället. Ni kan ana hur bra kvällen artade sig men jag kan avsklöja att det inte var en kotte här som stod på benen vid tolv och jag själv låg nog sen nio iallafall om jag ska lita på närliggande uppgifter. Och här sitter jag nu, ganska pigg men nyckellös. Var mobillös och kjollös också när jag vaknade men de båda  hittade jag som tur var men nycklarna verkar förbli borta ett tag till. Har försökt städa här så gott det går men det är ett projekt biggg. Får se om jag hitar dom eller om jag måste pröjsa 500 kr för nya imornbitti. Nu ska jag städa och leta vidare. Godnatt!!!

Igår märkte jag att jag hade 600 kr kvar att leva för denna månad. Sedan gick jag och handlade för 500 kr. Hur smart tänker man då egentligen? Tur som jag har löser det sig alltid. Har precis fått två nya extrajobb nämligen, ett städjobb av lägenheter och barnpassningsjobb. Var och träffade "arbetsgivarna" idag, mycket riktigt hade jag rätt om den senare nämnda. Pappan var dock inte hemma men jag kunde skymta fotografier av honom i köket. Lite coolt faktiskt måste jag säga. Och som han rappar i en av sina låtar: pengar rullar in som det ska, det går bra nu. Sjukt vilket skönt flyt jag har ibland!

Ingen verkade vara så sugen på att gissa kändisen. Därför lägger jag upp denna video istället. Det hade dock varit roligare om det bara var säkert!

Just nu sitter jag på årebibblan och känner något slags pirr i kroppen. Jag vet inte riktigt varför men jag tror det kan bero på flera saker. Idag kommer Carro & Hanna vilket ska bli jätteskönt. Vi ska äta god mat (som jag snart ska handla) och lite försenad födelsedagstårta för Hanna, gå ut och självklart åka i backen samt bara umgås och njuta av varandras sällskap, för det har jag verkligen saknat. Jag ska också prata med en av mina chefer om en ica-lägenhet, vilket jag har tänkt på hur länge som helst men aldrig vågat fråga. Men nu ska jag göra det och är också tvungen när jag skrivit det här på bloggen. Jag ska också höra om ledighet i början av april då linn min kära kära vän ska komma. Allt känns spännande och härligt. Hoppas allt går som jag vill bara.

Ingen som lyckats lista ut vilken kändis jag pratade om förut? Ledtråd 2: bananrepublik!

Förra inlägget blev rätt hängigt men jag kan berätta lite av en rolig hemlis jag har till er som inte redan vet. I förregår snackade jag med en årekändis och hans fru om barnpassning. Han presenterade sig aldrig med vem jag tror han är men jag är 99,9 % säker på att det var han. Kan ni gissa vem?

Tänkte blogga tidigare idag på årebibblan men då var alla datorer upptagna så det får bli nu ikväl här hemma istället vid min egen dator och lånat internet. Min tänkta rubrik tidigare idag var "Vårkänslor i Åre", visst lät det fint? Det kändes rätt fint också iallfall för stunden, eller på ytan. Men vad döljer sig egentligen under min åre-yta?

Många stunder här i Åre känns väldigt fina och bra, jag kan verkligen njuta av att vara här. Andra stunder känns det bara ensamt hopplöst och utan mening. Jag kan fundera om det är verkligen är värt att vara här för mig. Dock är det inget riktigt där hemma heller som väger upp helt. Mina känslor är delade.

Det jag saknar där hemma är såklart alla vänner och min familj. På senare tid (i höst i oslo och nu här i åre) har jag verkligen fått insikt över hur mycket mina nära och kära betyder för mig. Det är otroligt mycket. Jag får ofta en klump i halsen och tårar i ögonen när jag tänker på er. Mina känslor blir bara starkare och starkare.

Här i Åre får jag leva utan er och det tror jag är nyttigt men vissa stunder duger det inte med halvtrygga " tillfälliga vänner" som man inte vet vad man har. Jag vill vara kvar här och forsätta andas fjällen och åreklimatet, för det är verkligen en härlig by, dock skulle någon fast vän vid ens sida pigga upp lite mer än bara fjällluften och årechokladen, som jag annars lever på.

Detta inlägg känns som att det blir väldigt flummigt och kanske dystert, men riktigt så är inte fallet. Jag vill bara klargöra lite saker, båda för mig själv och er andra. Att jag trivs bra här med fjällen, dock så saknar jag er trygga familj och vänner där hemma. Vet inte hur mycket mer jag vill skriva men det var väl det. Nu ska jag sova. Upp och åka längd imorgon. Godnatt!