Fröken Lind

Dagen med stort D, dagen då du ska till oss komma. Har hela tiden trott att du ska komma senare men nu på nåt sätt känns du så nära men ändå så långt bort. Vågar inte hoppas för mycket samtidigt som jag längtar så mycket.

Ikväll har jag och din pappa varit och badat i ullån. Tänk när du ska få följa med oss dit och gå på utflykter. Förstå vad vi ska uppleva och se tillsammans. Och tänk när du ska få vara med din storebror Jack, vad du ska se upp till honom mycket och vad han kommer ta hand om dig fint.

Snälla söta älskade sprattlis kom till oss snart, vi vill ha dig hos oss nu. Jag är redo, din pappa är redo (även om vi båda såklart är lite nervösa när det kommer till kritan) och din storebror frågar efter dig, lilla bebben. Hoppas du hör min önskan, vi älskar dig redan.

 

 

Igår var vi i östersund där jack skulle operareras för att sätta in rör i öronen. Doktorn var tvungen att dra ut hans lösa tand så nu har han en söt glugg.


Han är världens finaste lilla Jack som börjar bli en stor kille nu. Man får inte längre puss på honom hur mycket man vill.


Som ett litet änglabarn är han fast med sina småfasoner ibland.


Ibland kan han bli lite arg men oftast så ser man att han ändå ler inombords. Nu ska jag hjärntvätta mig inför morgondagens tenta. Puss och hej leverpastej!

Det är så konstigt, en av mina barndomsvänner ifrån Röbäck har blivit mamma. Igårkväll klämde hon fram ett litet underverk, en vacker liten flicka berättade Ida när jag pratade med henne. Jag skulle bara ringa och kolla hur hon mådde och berätta att vi kommer hem och hälsar på om två veckor. Och så hade hon redan fått barn! Chocken och lyckan att få höra det var enorm och tårarna bara strömmade ner för mina kinder. Det är så sjukt och går inte att förstå, att Ida numera har ett liten barn vid sin sida som kommer hänga med väldigt länge. Jag är så himla glad för Idas skulle och vill önska dom all lycka! Längtar så mycket tills vi kommer till Umeå och får träffa nya lilla familjen. Puss!

Mina manetbett från malta kliar och jag blir lite orolig. Ska det vara så? Allt som allt fick jag fyra bett, de andra noll. Mina vanliga otur. Försökte peka på benet och visa men det syns väldigt dåligt men ni kanske vagt ser några röda prickar, där kliar det iallafall som tusan. Har googlat på jellyfish nu och hittat en massa äckliga bilder, både på maneterna och bett. Så det finns dom som drabbat värre. Jag ska alltså inte klaga. Tror jag ska hoppa in i duschen nu. Har inte duschat sen jag kom hem, äckligt jag vet.

Ungefär såhär såg maneterna ut på malta. Jag snorklade typ hela tiden efter jag blivit stucken första gången så jag såg massor. Ganska obehagliga men relativt långsamma så man behövde inte vara så rädd om man såg någon. Däremot såg vi två bautabauta-maneter på blue lagoon. Dom var riktigt äckliga och snabba dessutom!

 

 

Jag har sett på humorgalan ikväll för världens barn eller varenda unge som de sa. Tror det är det bästa programmet på teve jag sett på riktigt länge. Det var blandat humor med allvar om hur jordens barn har det. Jag skrattade och grät om vart annat. Hittade inget tillräckligt bra klipp från ikväll på youtube så jag tog från förra årets humorgala istället. Blev lika berörd när jag såg detta, särskilt klippet med Anders "Moneybrother" Wendin.

Finner ingen sympati med mig.  Ser ni hur synd det är om mig och vad jag lider? Kanske gnäller alldeles för mycket som har en värkande kropp, snorig igentäppt näsa och en uppsvälld hals som knappt kan svälja..inte ens flytande? Men man väl tänka det klassiska, det finns alltid dom som har det värre.

Få betalt för att sitta och dricka te samt se på film med söta barn måste typ vara bland de bästa jobben som finns.

P.S. Jag återhämtade mig rätt snabbt efter grisfesten och hittade mina tillhörigheter.

Igår hade han lämnat en lapp till mig i sängen där det stod:

"Johanna meddelande i agent sätet med dokumentförstörare Mattias
Väck mig inte
Obs kolla i agent sätet när jag sover"

I det så kallade agent´sätet hade han lämnat en lapp där det stod:
 "Lova att du inte går"

Jag dog av söthet och skrev tillbaka en lapp till han där jag skrev att jag aldrig skulle lämna honom och lite annat fint.

Ikväll låg det en ny lapp i min säng där han skrivit:
"Johanna! meddelande i Agen sätet med dokumentförstörare.
 gör gärna svar
Mattias"

I agent sätet ikväll hade han jättegulligt skrivit:
"Gott nytt år
vi ses"

Är han inte för söt!?

Jag pratade nyss med min faster och lillkusin i telefon. Det var lycka!

Läste en artikel på aftonbladet om skönhetstävlingar för barn, så sjukt! Läs

Jag glömde berätta att en kvinna ringde mig idag från Stockholm och frågade om vårt uf-företag Glada Zebran ville ingå i ett företagsnät som erbjuder deras anställda hushållsnära tjänster. Det lät jättespännande och bra men jag var ju tvungen att tacka nej eftersom vårat företag håller på att avvecklas nu. Synd, för hon sa att det fanns stort behov av fler företag som erbjöd barnpassning som tjänst. Hon undrade till och med om jag inte ville starta upp det igen sen och fortsätta med det men jag trodde inte det. Kanske skulle kunna vara något ändå!

På tal om barn så vill jag säga att jag är med barn. Det alla väntat på, jag vet.

Idag så var jag barnvakt och då får jag oftast alltid ett annat perspektiv på ungar. När jag kommer och ska hämta dom två mindre på dagis tycker jag mest att det är underbart med barn, dom springer rusandes lyckliga mot en och kastar sig upp mot min famn. Men det är inte lika underbart senare då dom skriker, är sura och grinar. Särskilt inte en tvååring som är i värsta trotsåldern och inte heller kan prata. Då blir man lagom less. Därmed vill jag säga att när man skaffar barn ska man vara beredd på det värsta, att det kan vara riktigt jobbigt med ungar och att man ska orka ta sig igenom det, vara mentalt förberedd. Självklart finns det också massa positiva saker med barn också och som vanligt, överväger ju oftast det positiva.

På tal om det jag skrev där uppe, lirpa lirpa..



Jennifer Lopez, vacker och gravid..

Jag vet inte hur många gånger jag drömt om att jag varit gravid och haft egna barn. Enligt mig är det en alldeles fantastisk grej och jag tycker det är riktigt faschinerande att tänka på. Senast i förregår natt drömde jag om att jag hade egna barn. Två små knoddar, en pojke som var ungefär 2,5 och en flicka som kanske var 1. Pojken hette Manfred, haha, mitt lilla drömnamn och flickan minns jag inte, hon hade typ inget namn, inte så schysst.

Jag tycker att det är viktigt att man ger barnen namn med känsla. Namnen ska vara personliga och det ska ligga en tanke bakom. Man ska inte bara ta ett namn för att det är fint och kanske populärt. Jag tycker att det ska vara lite mer än så. Det är roligt om det ligger någon baktanke kring namnet, att det betyder något speciellt för en eller att det är något speciellt släktnamn.

Mina barn ska inte få något namn som alla andra barn heter, utan det ska vara speciellt. Inte så speciellt att det låter fult och bara är speciellt för att man ska vika ut sig. Utan det ska vara speciellt för att man vill något med namnet och kanske förmedla något. Varför jag just tycker Manfred är så fint är för att det finns fred med i namnet och jag tycker att fred är ett väldigt vackert ord. Fred borde vi ha mer av på jorden och fler människor borde tänka på det. Ett flicknamn som jag tycker skulle vara fint är Marisol. För att namnet är spanskt och jag älskar spanien plus att jag tycker både mari och sol är fint, tillsammans kan det nästan inte bli bättre.  Sol bland det bästa som finns på jorden och dessutom blir barnen som en sol i ens liv. De lyser upp livet och ger det en krydda som inte går att få annars.

Det har gått flera program på teven nu som handlat om barn och förlossning vilka jag har tittat lite på. Unga mödrar på kanal 5, sjukhuset på teve 3 och nu går barnmorskorna på svt 1. Jag tycker de är jätteintressanta att följa och se hur det går till när ett barn ska komma till jorden. Otroligt faschinernade vad vi människor kan skapa. Skulle vilja lära mig ännu mer om graviditet, förlossning och barn för jag tycker det är så himla spännande. Vet att jag kan låta lite väl lyrisk om detta men det är verkligen intressant.

Igår så var jag barnvakt, barnflicka, nanny eller vad man vill kalla det igen! En lite lugnare gång idag än tidigare. Det mesta gick bra, blev inge överkokta makaroner och musbrända korvar utan det mesta blev "perfekt". Så perfekt det kan bli om man är med barn, det kan aldrig bli helt perfekt då, men perfekt på ett barnvis. Så egentligen är perfekt fel ord.
 
Förra veckan däremot var det jobbigare att ta hand om barnen. För att inte tala om veckan innan det. Det enda jobbiga förra veckan var att jag hade höga, riktigt höga stövlar som jag var ovan att gå i och skulle gå med dom med 3 ungar. Hade riktigt ont i fötterna, och överallt var det antingen grus, is eller hundbajs, mycket trevlig promenad. Dessutom får man gå i snigelfart för att en tvååring som inte har någon vagn  eller är för tung för att bäras måste gå själv och dessutom höra flera pruttar från pojkvaskern. När vi sedan kommer hem visar det sig att pojken är lite dålig i magen, likaså trevligt, särskilt att torka.

Förrförra veckan var det ännu trevligare då jag först skulle hämta barnen, lillan skrek som en galning och vägen hem var dryg som få, vilket egentligen hör till vanligheterna. När vi sedan kommer hem är det tänkt att jag ska laga middagen för dagen, fiskpinnar och potatis. Jag föreslår då den geniala idén att vi allihopa ska laga maten tillsammans, som en enda stor familj. Lillpojken blir hur ivrig som helst och börjar slita fram massa saker, smör, potatis, knivar, som vi inte ens skulle ha just då. Ruskigt frustrerande och iriterande, men har man sagt något så får man väl stå för det.

Ett litet lugn senare får barnen själva stå och hacka en egenkomponerad avokadosallad, med det som huset har att bjuda: avokado och vindruvor. Härligt att de är en välutrustad familj när det gäller mat. Hursomhelst går det rätt bra med avokadosalladen iallafall förutom att de äter kanske en tredjedel av vad de hackar upp och lillpojken sedan är alldeles grön runt munnen och på kinderna av avokadon. Jag torkar av han och fortsätter hålla på med mitt medan de håller på med sitt. Kokar potatis, steker icas sämsta fiskpinnar, dukar och håller koll på dom. Allt är stressigt och kaotiskt. Fiskpinnarna blir brända, potatisen överkokt. Men barnen äter det med god aptit ändå och när vi nu väl kommit oss till "ro" vid bordet käkar de upp allt jättefort och börjar be om mer på en gång. Så det är bara att ställa sig och steka mer fiskpinnar. Långvarig och härlig matro jag fick.

Så jag ställer mig för att steka med fiskpinnar och lillkillen ska självklart hjälpa till. Sätter stekpannan på plattan igen för att steka mer men det händer aldrig något. Sen utbrister lillkillen att det ryker från plattan. Jag kollar snabbt dit och ser att stekpannan står på något. Lyfter upp den och ser att det är karottunderläget, rykande svart! Jag kastar den snabbt ner i diskhon och spolar vatten på den. Det var det karottunderlägget. Mitt under denna tidsekvens springer lilltjoppan iväg upp på övervåningen men jag kan inte springa och kolla efter henne eftersom jag har fullt upp med att steka fiskpinnarna och hålla koll på varma föremål så inga fler olycka sker. Jag ropar på henne att komma tillbaka men hon lyssnar så klart itne. Jag står kvar nere i köket och steker fiskpinnarna som denna gång också blir svarta brända och denna gång dessutom råa i mitten. När vi sätter oss för att äta lyckas jag tillslut locka ner lillan, hon kommer ner med en batman mask över ögonen. Hon har inte lyckats pricka rätt med hålen över ögonen så hon ser bara med ett . Lillpojken försöker slita av henne masken och hon skriker i högan sky men jag lyckas lugna dem. Sedan tro det eller ej, barnen äter med god aptit och klagar inte på någon överkokt potatis eller brända fiskpinnar. Allt är frid och fröjd. Harmoni i huset.

Såhär kan det se ut vid en middag: